Nu börjar den smyga sig på. Längtan efter vardag. Tycker Olga Rönnberg säger det rätt bra när hon pratar om att vara brutalt ärlig mot sig själv och att de man ger är vad man får. Utan att döma sig själv måste man förstå att äter man för mycket skit blir formen kass. Varför ljuga för sig själv? När man sen insett sanning kan man lägga energin på att skaffa nya hållbara bra rutiner istället för att fokusera på det man gjort mindre bra. Klart det kan va kämpigt i bland, men man ska inte alltid behöva kämpa. Då är det något som är fel tycker jag och man borde kanske sänka kraven och kolla över sina mål.
Men sen vill jag att ni ska veta att jag tycker det är helt ok att inte ha en kost som består av 100 % ren mat. Funderar på om det ens är möjligt ifall man har familj, jobb och ett socialt liv?! Jag tror inte man blir lyckligare av att äta nyttigare. Jag tror man blir lyckligare av att vara mer kärleksfull mot sig själv, ta hand om sina relationer och genom att kunna se glädjen i det lilla i vardagen. Hur man sen gör det i praktiken ser ju lite olika ut.
Så vill jag gärna jobba som kostrådgivare. Ärligt, kärleksfullt och med realistiska mål. Jag vill få er att göra en förändring av omtanke till er själva. Inte som något straff för dina tidigare val.
Senaste kommentarer