Jag hör ofta om folk som inte har tålamod nog för yoga. Det är inte deras grej och de blir sjukt rastlösa. Jag förstår. Hård träning har en mer direkt effekt och för min egen del kan det ta mer emot att meditera i 5 min än att träna 1 timme på gymmet. Jag tror också att jag tidigare inte riktigt trott på effekten av yoga. Att det liksom varit lite flummigt å hittepå. Men vad händer om man vågar lita på processen? Vågar lita på att alla förändringar inte syns utanpå?
Det här året har yogan verkligen nått mig mentalt mer än någonsin. Jag tvivlar inte alls på dess effekter längre, för jag känner effekterna inne i mig vilket ger mig motivation till min yogapraktik. Den hjälper mig med acceptans och den hjälper mig förändra. Känslorna jag kan få vid yoga känns så mycket mer privata än känslorna vid annan träning. Å det är nog för att jag tycker det är lite pinsamt att känna så mycket av ibland så lite.
Nu när jag tror ser jag fram emot att se vad yogan kan ta mig under hösten. Jag ska våga lita på processen.
Bild från morgonens yinyoga
Senaste kommentarer