Jag har senaste tiden börjat följa konton på instagram som står för kroppspositivism. Att avfölja vissa fitnesskonton och istället hitta till dessa är ganska mycket en befrielse. Det är mindre yta och jag gillar #sizelycklig.
Det handlar ju inte om att hylla fetma som vissa verkar tro. Det handlar om att alltid hylla sig själv, oavsett. Min värld har handlat så mycket om träning och kost så det har blivit det normala. Men jag tycker det är så viktigt att vara öppen för andras verklighet också. Särskilt om jag någon gång vill jobba som kostrådgivare. Alla älskar inte träning och alla har inte ett intresse för kosthållning. Det är ju bara att acceptera. Jag vill inte tvinga mig på folk. Men var går gränsen mellan hets och inspiration!? Hur jobbar jag fram en bild av mig som säger ”jag älskar och tror på det jag gör. Men vet att min väg är inte den rätta vägen för alla. Och jag tycker inte att det gör dig till mindre av en fantastisk människa”.
Men jag tror att kropp och själ hänger ihop. För att må som allra bäst tror jag att det måste finnas en balans och att psykisk och fysisk hälsa hänger ihop. Att sträva framåt, ge sig själv tillräckliga utmaningar för att utvecklas samtidigt som man måste ge sig själv tillräckligt mycket lugn och ro för återhämtning och acceptera att man misslyckas ibland. Att inse att man alltid duger som man är men att det aldrig behöver vara dåligt med en förändring. Hur sjukt svårt låter inte allt det här?! Men vi kan väl jobba på det ihop va?!
Senaste kommentarer