Satt och skrev ett inlägg om hur vilse jag känt mig i min styrketräning senaste tiden och att jag inte vet vad jag vill med min träning. Å då plötsligt slog det mig.. Jag vet vad jag vill, men jag tycker inte att jag är bra nog.
Jag vill köra 2 till 3 styrkepass i veckan med fokus på grundstryka och rörlighet. Jag vill vara i bra form. Det är allt. Å jag tycker inte att det är bra nog. Antagligen för att jag identifierar mig som nån som gillar att träna hårt och har träning som en stor del i sitt liv. Men tänk om jag inte är den människan längre? Jag vill träna en period utan nått särskilt mål. Jag vill inte stressa med allt annat i vardagen för att hinna träna. Jag vill bara träna å känna att det är bra nog.
Tänk vad skönt det är med nya insikter. När man förstår att det är en själv som är problemet. Det blir så mycket enklare att lösa problemet då. Så, nu håller jag mig till min plan. Friskis & Svettis i september, träning utan krav och att tycka att jag är jävligt bra ändå.
Vilken skön insikt och vad skönt att läsa fler som bara låter livet få vara ett liv utan massa krav. Tack.